Undrar om det är den härliga 3-års trots som anlänt till vår familj? Tog fram Trotsboken och läste lite grann. Det står att enligt en studie så uppstår det små konflikter mellan 2-3-åringar och deras föräldrar var tredje minut och större konflikter tre-fyra gånger i timmen. Hej och hå känner jag bara!! Välkommen till verkligheten eller??
Nu är det väl inte allra värsta sortens trots, MEN visst är det jobbigt. Det sticker jag inte under stolen med. För varför få det att låta som om det är helt underbart och en underbar dans på rosor när det inte är det?! Alla föräldrar vet det. Varför inte vara ärliga? Hur som så är tydligen trots en kärleksbetygelse och främst mot mamma och pappa. “Ett barn som mår bra ska trotsa mot den eller de människor som det är mest tryggt med. Man kan alltså ta det som en sorts komplimang att barnet trotsar.”
Sen är jag så trött på skitsnack och den svenska avundsjukan!! Blä 
Nej, nu ska jag plocka iordning lite inför promenaden till Kyrkis imorgon bitti!
På återseende!
2 kommentarer:
Hej!
Nu gick jag A-kursen och inte B, vet inte om det är nån skillnad där kanske.
Men det var ungefär ett år sedan jag gick den kursen och jag minns knappt vad jag skrev om faktiskt:P
Jag tror jag skrev mycket om en person och det skulle man tydligen inte göra.. :P
Ja du, det här med trots är föräldrars värsta följeslagare. Här hemma har det verkligen varit fullt krig vissa dagar. Med Amanda har det äntligen börjat lägga sig lite men hua vad jobbigt det varit vissa perioder. Nu går det att resonera mer med henne.
Det är väl bara att invänta nästa böna =) men jag tror att det kommer gå lättare med henne. Dels är man lite mer erfaren nu och vet hur man ska tackla det hela men Molly är överlag lugnare i sitt sinne än Amanda. Med Amanda började trotset redan vid 1½ år.... Än så länge är Molly lugn, men envis.....
Skicka en kommentar