Ingenting förvånar oss längre.. Allt vi gör känns förgäves. Helt i onödan. Noll tacksamhet!
Egentligen så är jag mållös. Alla ord sägs om och om igen. Är det en (mar)dröm, eller är det så här våra liv ska vara??
Den lilla julkänsla jag hade är som bortblåst. TACK för det… Jag kan inte beskriva hur arg och besviken jag ÄR! Hittar inte dom rätta orden för situationen. Den är helt absurd! Det ska inte vara så här!
All energi som vi hade kunnat lagt på rusten går nu åt allt annat. Måste se till att hitta ny och positiv energi nånstans!
Träningen i söndags tog knäcken på mig. På söndagar brukar vi köra en boxlåt. Jag tog i allt jag hade kvar och det var så skönt att få stå där och avreagera sig! Att bara slå och slå. Efter låtens slut brast det bara. Det ser jag som positivt, eller? Ni var några som jag berättade allt för och det kändes också bra. Att få ventilera lite med nån utomstående. TACK för det brudar =)
