Är helt fast i sockrets envisa gaddar.. Mår helt enkelt inte bra av att bara gå hemma. Ena stunden kan jag tänka att "jag har ju världens guldläge att komma i form, att kunna träna i stort sett när jag vill. Men sen så kommer dom andra tankarna. Att det spelar någon roll om du äter lite gotta nu.." Är precis som om jag har en djävul på ena axeln och en ängel på den andra.
Jag vet ju vad jag behöver för att må bra, så varför KAN jag inte strunta i allt det andra och köra järnet??
Blir så ledsen varje gång när allt skiter sig.. Och jag har ju bara mig själv att skylla.
Måste komma ur detta mönster och jag hoppas att vikt/träningsgruppen som startar imorgon kan få mig på rätt spår!!
Anser att jag kan ganska mycket om kost och träning, jag vet hur jag ska äta ändå så fuskar jag. Själva maten är helt okej, men allt som jag stoppar i mig mellan målen... AJAJ!
Nu kommer jag få alla mått och siffror svart på vitt, muskelmassa-fettprocent. Även min fysiologiska ålder, vet inte om jag vill veta.. Men så här tänker jag; Visst det kommer bli jobbigt att se resultaten av allt slarv, men nu kan det bara bli BÄTTRE! Är tänkt att vi ska väga och mäta oss 1 gång/månad. Det som är så bra är ju att eftersom alla vågar är olika så kan jag inte hålla på och väga mig hemma hela tiden.. Ett stressmoment borta!
Kommer såklart att fortsätta med zumban 2 gånger/vecka. Sen få in gymnasts resten av veckan som täcker alla muskelgrupper. Zumba blir ju kondition. Självklart blir det lite Cardiff på gymmet, men inte lika mycket. Tror jag iaf. :) Få se vad Marie hittar på!
Så nu är det dags att börja vara ärlig mot mig själv!!
