Saknad

Har tänkt mycket på många saker en längre tid nu. Mycket som gnager inom mig. Som vanligt är det ju denna förbenade arbetslöshet.. Det är alltså inte hälsosamt att vara arbetslös. Stressen och pressen som finns där hela hela tiden. Om jag ändå tänkt lite annorlunda för 13 år sen då jag sökte till gymnasiet. Men så dags att var efterklok.
Har iaf ansökt om en lärlingaplats idag, ingen ide' att hoppas för mycket i förväg.
Var till AMF igår, känns alltid lika pissigt när man går därifrån. Jag har inte valt att vara arbetslös!

Är mycket som snurrar i huvudet och jag känner mer å mer att jag verkligen saknar en riktigt nära vän. En som alltid alltid finns där. Beror det på mig? Blir man för bekväm när man fått barn. Att man inte åker till alla vänner lika ofta. Man drar ju sig för att göra det också, många vänner har också barn så egentligen borde det spela nån roll. Lathet helt enkelt!
Ingen ide' att gräva ner sig, men nån gång kan det väl bli min tur!!

Nu ska jag inte deppa nå mera. Ladda inför imorrn!!!!!