Undrar om det är den härliga 3-års trots som anlänt till vår familj? Tog fram Trotsboken och läste lite grann. Det står att enligt en studie så uppstår det små konflikter mellan 2-3-åringar och deras föräldrar var tredje minut och större konflikter tre-fyra gånger i timmen. Hej och hå känner jag bara!! Välkommen till verkligheten eller??
Nu är det väl inte allra värsta sortens trots, MEN visst är det jobbigt. Det sticker jag inte under stolen med. För varför få det att låta som om det är helt underbart och en underbar dans på rosor när det inte är det?! Alla föräldrar vet det. Varför inte vara ärliga? Hur som så är tydligen trots en kärleksbetygelse och främst mot mamma och pappa. “Ett barn som mår bra ska trotsa mot den eller de människor som det är mest tryggt med. Man kan alltså ta det som en sorts komplimang att barnet trotsar.”
Sen är jag så trött på skitsnack och den svenska avundsjukan!! Blä 
Nej, nu ska jag plocka iordning lite inför promenaden till Kyrkis imorgon bitti!
På återseende!
